Då en smedhalva en gång olyckligtvis satte sig på smedens plats vid fikat, fick han sitt smörgåspaket dränkt i vattenkannan. Det kunde vara hårda tag och ton i smedjan, men de som jobbat här berättar att det oftast var en go vänskap mellan arbetarna. Då liksom nu var fikaraster viktiga, men det gällde att inte sätta sig på fel plats och reta smeden för då kunde mackan bli sump.
Kanske fick smedhalvan heta Sumpen efter denna olyckliga händelse? Det vet vi inget om, men vi vet att smeknamn var vanligt, som ofta kom från karaktärsdrag, vart man kom ifrån, eller händelser.
Smeden som precis gift sig fick tillexempel heta Brudgummen.
Once, unfortunately, when an apprentice blacksmith mistakenly took the blacksmith’s seat during the coffee break, his sandwich package ended up soaked in the water pitcher. The atmosphere in the forge could be tough, but those who worked here often share stories of a warm camaraderie among the workers. Back then, as now, coffee breaks were important, but it was crucial not to sit in the wrong place and tease the blacksmith, as that could result in a soggy sandwich.
Perhaps the apprentice blacksmith was dubbed “Sumpen” (The Soaked One) after this unfortunate incident? We don’t know, but we do know that nicknames were common, often derived from characteristics, origins, or events.
For instance, the blacksmith who had just gotten married might be called “Brudgummen” (The Groom).