Tidigt varje morgon var den unga smedhalvan här för att sätta eld i ugnarna och vattna golven innan smederna kom. Man vattnade golvet för att det skulle bli mindre dammigt. Det var ett slitigt arbete att förbereda dagens sysslor.
Smedhalvan hade inte mycket att säga till om, det var smeden som bestämde, men trots detta förekom det ofta vänskapligt skoj och bus. Det var flera arbetslag kring de stora hammarna som genom hårt arbete, tillit, vänskap och skicklighet tillverkade kvalitetsprodukter av järn. Bland annat delar till lok.
Early every morning, the young apprentice blacksmith was there to ignite the furnaces and water the floors before the blacksmiths arrived. The floors were watered to reduce dust. It was demanding work to prepare for the day’s tasks.
The apprentice didn’t have much say in things; it was the blacksmith who decided. Nevertheless, there was often friendly banter and mischief. Several work teams around the large hammers, through hard work, trust, friendship, and skill, produced high-quality iron products. This included parts for locomotives.